frileux - bitterljuv spontanitet

du blinkar hårt, kontaktlinsen skaver efter 2 dagars dans. du känner cigarettlukt. du känner sexlukt. du känner lust.
du tog dig vatten över huvudet, du tog dig vin över huvudet. du känner saknad.
du drunknar.
du hoppas på att aldrig behöva slitas ur din bädd. du är trygg, säg inte emot.
jag känner dig.

du är nitton år. du har slutat skolan. du vet inte vad eller vart du vill. du har svårt att äta, sova, fungera. fungera bland folk. du bor själv. egen lägenhet i coolaste området i stan. du har ett stort kontaktnät, många kompisar. att gå till ica skrämmer dig. för många ögon. du blir nervös, fumlig och skyndar hem innan du ens kommit till frukt och gröntavdelningen. du gråter när du stängt dörren bakom dig. men det är okej, ingen vet. du stirrar i taket några timmar. du röker ett halvt paket cigaretter. du hör steg i trapphuset, det är fredag. du öppnar dörren innan ringklockan sagt sitt. du delar skratt, berusning och kyssar. du dansar. du glömmer bort dig själv. du glömmer allt. du vet att det är lördag. du glömmer allt. du ser "söndag" tryckt på tidningen. du ligger på golvet i din hall. du betraktar dörren, hör ljuden, känner det svarta. men det är okej, ingen vet. du undrar om någon vill höra resten, eller om ditt ansikte fastnat i golvet. du gråter, sedan håller du käft.

det är min nya film.
i mitt huvud.
där projektorerna snurrar på men ingen i publiken skrattar eller gråter. det luktar inte popcorn. det luktar ilska.

när jag tvättade av mig gårdagens smink kändes det som jag tvättade bort något annat också. skam, sorg, ytan.
jag är så förbenat arg på allting. inte negativ.
jag har försökt att jämföra men det är inte samma sak.
jag är arg. arg på allting. ingen mening att rada upp exempel, för allt gör mig irriterad.
det gör mig arg att jag ens sitter och skriver om hur arg jag är.
varför?

jag har verkligen ingen aning. dåsig, bortblåst, tom.
jag vill ju bara känna och röra. som en riktigt person. vad nu det är. jag tror allting håller på att gå sönder där inne. min panna börjar bli rynkig. mina svartnande ögon består.¨surkärring, bitterfitta, idiot.

jag vill vara solsken och regnbågar och en albinoälg som förför både djur och människa.
jag vill vara något vackert, en skalbagge kanske?
det fulaste du någonsin sett?
så länge jag känner mig vacker inifrån och ut. så länge jag kan stråla.

nu är jag bara barnet.
jag minns att jag någon gång sa att jag inte känner något behov av trygghet. ensam är stark. jag har inte kommit fram till mycket. förutom att det bara finns en person som raserat den illusionen. du som gjort mig svag.
du som gjort mig arg. ledsen. förvirrad. mentalt instabil. men framförallt kär och lycklig.
just på grund av att du är den enda som får mig att känna mänskliga känslor.
ingenting känns som när jag är med dig. men du är inte här.
och jag är två numera.
och jag har blivit bra på det, för bra. för nu har jag insett att ingenting är verkligt.
går tillbaka långt. jag är en hjärna i en burk. allt är illusioner. allt är skräp. ett gigantiskt sopberg som pyr av.. ja vad pyr det av. jag rynkar på näsan. det är något motbjudande i alla fall.

men jag måste dyka. rakt ner i det äckliga, ruttnande sopberget som indiana jones. jag ska hitta artefakten. guldet. statyetten. känslan av att vara vid liv.

jag ska hitta dig.

september, oktober, november, december, januari, februari och nu mars.

det var länge sedan jag skrev här. jag har mest skrivit på papper. massa papper. en jävla hög med papper.
sitter och inväntar hannah och emma och vin.
och förhoppningsvis en glad popkväll där jag får lov att vara lite dum i huvudet och 14 år igen. fastän jag egentligen alltid är det.
men jag försöker. för er skull nu. mer orkar jag inte ta tag i. inte alls.
viftar bort dåliga tankar. på fuskväg i och för sig. jävla xanor.
trodde inte det skulle blir exakt såhär som det blev. jävla skit.

kom och plocka era grejer då och sluta skäll. mitt hem darrar av ångest och det kryper i dom kalla väggarna.
krälar av äckel.

KOM OCH TA MIG DÅ ERA ÄCKEL.
jag är inte anonym, jag är så naken som det går.
och snart går det inte längre.

dag 2 jag blev utsatt för den största chocken, det läskigaste stryptaget, det ultimata uppvaknandet, på två år. någonting sprack och sipprade ur mig, upp och iväg. det smutsiga, dåliga gick sönder. jag hoppades, jag sprang, jag grät, jag letade, jag hittade inte. jag blev nedhuggen, satte mig på bussen, utmattad, fortfarande påverkad, det var så ljust ute. jag skakade och alla glodde ögonen ur sina vidriga hålor. lyckades ta mig hem, låste dörren. bedövade mig ytterligare på soffan och allt är svart.

nu vet man hur seriös jag är vid den här tiden
saknar för mycket
får ångest över för lite
men lyckas alltid få det
ha det
jag är dryg
jag orkar inte med mitt eget "sällskap"
något är jävligt fel
men jag är mest fel som inte kan komma på vad
det är ju MIG det är fel på,
äsch
vet inte ens om det är lönt att försöka
riktigtntrist
trist trist trist....................
vad hände nu då? vad händer här? vad händer vart? hur? varför?
wäh, drygt. drygt, drygt. pallar inte riktigt.

tror jag, vet jag, undrar jag

jag är fruktansvärt förvirrad, yrseln äter mig, så varmt
tänkte lägga mig i ett isbad och låta mina lemmar långsamt domna bort, sedan kan ni få lyfta ur mig och försiktiga knacka på mig för att se om det finns någon kvar inuti
jag undrar om man kan försvinna på så sätt

tror jag
att jag kan vrida tillbaks det mesta, men vet egentligen att det inte går, men ändå undrar jag
äsch, det är väl så lätt att rynka på näsan åt det mesta, precis som jag gör hela tiden

jag kan inte konfrontera det här problemet från något håll, springer jag åt söder slukas jag av havet, rusar jag norrut kraschar jag i bergstopparna och begravs av snön

och höger och vänster ska vi inte ens tala om

jag har så många märken på min kropp, som ni satt dit, och jag ska berätta för er att de inte försvinner


this world is too much noise
it takes me under
it takes me under once again
i don't hate you
i don't hate you, no

fy vilken vecka
nu orkar jag inte riktigt med det här längre
jag grät över dig igår
jag är ganska töntig
men du är ju som du är och jag tycker om dig så himla mycket
finast

men aldrig framme, för det finns nog inget slut på det här
jag vill ha mer, ge mig mer
kom tillbaks till mig, tycker du försvann för hastigt och jag saknar dig, det är en konstig känsla att behandla då jag motarbetat den under så lång tid, men det var för svårt att stå emot med dig

och jag är fortfarande helt jävla jetlaggad i skallen sen igår, hua

nu är jag inte glad längre. se där, så snabbt gick det.

min kamera är halvsönder
jag hatar dig och du hatar mig
men jag tänker fan inte be om ursäkt, då tror jag att jag går sönder.
ska jag be om ursäkt för 3 års ångest.
3 års helvete.
jag blir aldrig den jag var.
min yta är hård.
apatisk.

jag ser ut som en uggla, skjuten med hagelgevär.

på fredag hämtar jag min nyckel ja, mmmm. det enda jag tänker på, förlåt.
det och lite kärlek, fniss.
så idag införskaffade jag mig en flaska solbacka körsbärsvin. aldrig druckit. men aurora var slut på systemet! sorgligt, men hannah, om du köper så kan vi byta lite?

JAG ÄR GLAD!

ida och jag gick en sväng i lund

toasten var bortglömd, kaffet var gott och vädret var grönt och varmt

dessutom fick jag vuxenpoäng när jag köpte egen kaffekokare

alla affärer var stängda, himla röda dagar, så det blir till att köpa bananmattan och duschdraperiet med mera imorrn. 

 

wir kinder vom bahnhof zoo
herregud ni måste se!
så jävla bra film, åh, trainspotting också- jag har bara sett bra film de senaste dagarna. det gör mig lite peppad på saker.

så här är några måsten:

little athens
trainspotting
mysterious skin
the basketball diaries
christiane f - wir kinder vom bahnhof zoo
och slutligen, smiley face (för att lätta upp stämningen)

nästa gång knäcker jag ditt näsben. jävla vider.

nag nag nag, allt jag hör, dagarna i ända.
tur att jag slipper det snart. snart snart, en vecka idag, en vecka till frihet.