frileux - bitterljuv spontanitet

jag finner det lugnande att blogga på bussen från mobilen med musik i huvudet.
även om jocke skriker upp fula sår i mig så tycker jag det är skönt, jag får lite perspektiv på saker och ting.
min högerarm är lite domnad, fönstret är så kallt trots jackan.
jag är trött, tittar förstrött mot havet nu. det ser också trött ut. jag hänger inte samman, varken i sammanhang eller i kroppen.


och jag som alltid ville vara fri
vill fångas nu av din sköra röst
som alltid sprack när du behövde tröst.

ja, här sitter jag, efter nyligen avslutad "julmiddag" och sippar på en iskall old gold.
jag har kommit på att jag verkligen gillar folköl, och det är verkligen awesome till en bit mörk choklad, rekommenderas.
vi har försökt försonas här hemma, och jag är tacksam så länge grytan inte kokar över.

uppdatering; vi har öppnat julklappar, jag blev ganska besviken.
men jag fick ju min arvikabiljett i alla fall! kalas! och ska byta in lite oljefärg och två halsband imorrn så jag får lite cash och sen är jag nöjd.
fan vad taskig jag låter.
nu ska det bli skönt som fan att bara ligga i sängen och spela jak, kanske ta en till folköl. och en cigg vill jag ha, är så himla röksugen.


nu längtar jag tills 2009, för jävlar vad det året ska bli annorlunda. det SKA bli annorlunda. och jag med.

julafton imorgon
precis som varje år.

köpångesten har kvävt mig, stressen har piskat mig och pepsin förvandlats till vin.
men än har jag inte gått på vatten, och undrar om jag någonsin kommer att göra det. jag har i och för sig mina sätt, precis som alla andra, precis som varje år.

psykbryt.

22:19

helvetet brakar loss för att jag puttar någon jag tycker är för mycket uppe i mitt ansikte och skriker.
alltså, jag är typ för chockad för att känna något. förstår verkligen inte, vill någon hjälpa mig att förstå? herrejävlar jag har väl för fan aldrig varit med om något värre.

den här karusellen gör mig sjuk, illamående. skrik lite till då. jag är fortfarande för chockad för att känna något. alls. mina armar skakar mest och min blick stirrar. jag puttade dig. du halkade. det var inte direkt så att jag försökte döda dig. så hostil är jag inte.

alltså, varför försöker jag ens.

"Om ni undrar får jag sällan inbjudningar. Fast jag fick faktiskt en till Blondinbellas artonårsdag!

Jag har ingen aning om hur urvalet gick till men jag sätter en halv miljon på att det inte var hon själv som skickade den där inbjudan utan att jag finns med i reklambyråns register eller något sådant.

Jag gick inte dit."

 

det är sådant man behöver höra efter att ha sett blondinbellas tv-dagbok på tv4.se... tack marcus som vanligt för att du gör min vardag lite lättare.

 

i övrigt är känner jag mig förruttnad och jag gråter och är trött och allt är illusionsgrått och inte mer och inte mindre. 

fan.

 

 

 

JAG HAR TIDERNAS VÄRSTA VIDRIGASTE ÄCKLIGASTE MEST SMÄRTSAMMA MENSVÄRK
JAG TROR JAG KOMMER DÖ NÄRSOMHESLT NU
FARVÄL
OCH FITTMONGOT I RUMMET BREDVID ÄR JU BARA FÖR JÄVLA ODRÄGLIG OCH DET HJÄLPER FAN INTE ETT PISS
DRA ÅT
OCH FÖR HELVETE SÄNK LJUDET PÅ TVN
MEN DET ÄR BRA ATT JAG FÅR SKRIKA LITE FÖR DET DÄMPAR FAKTISKT ALLA ANDRA JÄVLA SMÄRTOR
HEJDÅ FÖR FAN

åkte till skolan 07:16
var på skolan vid 8

fick reda på att vi inte började förrän 09:50...
det summerar min dag
ren och skär ågren

så jag klagade på telefon för ida i 35 minuter. ida förstod, men ida kom inte till skolan, det krossade mitt hjärta.
okej, inte riktigt.

nej jag orkar inte. jävlar vad intressant det här blev. score. återkommer.

jag kan inte äta, jag har ingen aptit, jag är inte hungrig, jag är inte mätt.

jag känner mig bara som en.. robot. jag duschar, men det är inte skönt. jag ritar, men det är inte kul. jag läser, men jag känner inget.

varför har det blivit så himla svårt att känna?
känner mig som ett skal på en apelsin. med sådant där jobbigt vitt på insidan som aldrig går att skrapa bort. jag får inte bort det! ta bort det!
det vita gör att jag smakar äckligt, det är en dålig säsong för apelsiner nu.
önskar jag vore en kiwi.