nedåt igen, nedåt

tror jag, vet jag, undrar jag

jag är fruktansvärt förvirrad, yrseln äter mig, så varmt
tänkte lägga mig i ett isbad och låta mina lemmar långsamt domna bort, sedan kan ni få lyfta ur mig och försiktiga knacka på mig för att se om det finns någon kvar inuti
jag undrar om man kan försvinna på så sätt

tror jag
att jag kan vrida tillbaks det mesta, men vet egentligen att det inte går, men ändå undrar jag
äsch, det är väl så lätt att rynka på näsan åt det mesta, precis som jag gör hela tiden

jag kan inte konfrontera det här problemet från något håll, springer jag åt söder slukas jag av havet, rusar jag norrut kraschar jag i bergstopparna och begravs av snön

och höger och vänster ska vi inte ens tala om

jag har så många märken på min kropp, som ni satt dit, och jag ska berätta för er att de inte försvinner


this world is too much noise
it takes me under
it takes me under once again
i don't hate you
i don't hate you, no

RSS 2.0