frileux - bitterljuv spontanitet

idag pratade vi om kriser på psykologin. jag har kommit fram till att jag nästan är martyr när det kommer till förhållanden, det är ju faktiskt ganska hemskt.
jag vill inte vara så himla rädd längre! jag orkar inte att alla pushar. jag vill inte. jag vet att de inte menar något dumt. jag vet det, men jag känner mig så dålig, det är blöta filten-känslan nu igen, som fan.

det bränner över axlarna, och halsen-

annars har jag haft en lugn kväll, mamma och pappa är på bio, och min syrra har varit borta och typ...ja hon har inte varit hemma i alla fall. men nu kom hon och det första hon gör är att skrika på mig. tror aldrig hon hört begreppen "normal samtalston" eller "tala med små bokstäver". och det gör mig så himla trött och arg.
lämna mig ifred.

och hur fan ska jag kunna hålla talet till nationella proven i svenska imorgon. hur tusan ska det gå till. "hej jag heter anna, jag är jävligt splittrad just nu och lyssnar på kent 24/7 och det enda jag hör i mitt huvud är ord som chans, kräm och thinner. och nu ska jag tala om saga och sanning?"
nej nej nej vilket jävla träsk. och vilken jävla situation jag försatt mig i. det stavas KLUMPIG.

och nu smakar jag nog salt..