frileux - bitterljuv spontanitet

så knäppt. precis när jag lyssnar på mannen i den vita hatten, så ser jag. så knäppt.
lite för internt, men kan inte ens viska det här. men knäppt, så det känns riktigt mycket.

det har varit måndag, nu är det tisdag. måndag bestod av två onödiga lektioner och sedan en mysig eftermiddag och jag åt en väldigt god apelsin. sedan luktade mina händer supermycket apelsin och det gjorde mig glad. skönt.
nu ringer min väckarklocka om en sisådär 4 timmar. mår lite dåligt över det då jag verkligen vill sova, men skriva. förhoppningsvis klarar jag att pallra mig upp imorrn. hoppas det är soligt.


och i mitt växthus är jag säker
där växer avund klar och grön
jag är livrädd för att leva
och jag är dödsrädd för att dö


och jag undrar varför min puls slår sådär fort och skrämmer mig. kanske en varningssignal? varför har de aldrig hjälpt innan! suck. NU är ju rätta tillfället för att röra till allt ännu mer. och mina ögonlock håller verkligen på att stängas och jag ser mina fingrar flyta fram över tangentbordet i ett virrvarr. urskiljer knappt längre.
suck nej, jag som hade så mycket att säga idag. men jag orkar inte, för snart somnar jag. suck. räknar baklänges från 100.....99..98..97..96..95..94..93..92..91..90..89..88..87..86..85...................