frileux - bitterljuv spontanitet

det åskar och blixtrar, och jag tyckte att jag borde skriva och andas lite.
och för några dagar sedan hade jag verkligen något bra i huvudet, något riktigt bra. och jag ville skriva ner det då, men jag ville samtidigt behålla det och putsa lite på det. men nu har det försvunnit.
och jag gör likadant med allt annat i livet.
hur trist är det.

sista veckan nu, de sista underbara dagarna av den här sommaren, och dem ska fan kännas. jag ska lyfta dem till skyarna och låta dom expandera och fylla allt och alla. 14-17. ni ska spraka, spraka!
och jag ska supa supa. och springa och flyga.
på något vänster känner jag mig fylld av något outgrundligt bubblande. och jag vill bevara det så länge som möjligt.

och usch och fy vad jag gått ner mig i lasse lindh träsket, men det är ju så fint och träffsäkert. lyssna!

"Vi brukade hångla i hennes rum medan vi lyssnade på Cure
Hon sa "Min käre söte Robert och du är dom enda två som känner mitt hjärta
för min mamma, min pappa, min bror är främlingar för mig, 
som stenar på en öde strand
Åh den här småstan kommer ta livet av mig till slut" 

hur bra, HUR bra? lasse du kan väl lika gärna sitta brevid mig och viska det i mitt öra för det är ju så sant. för just nu svamlar jag bara så det får bli ett abrupt slut.