alla talar om dig nu
jag känner hur jag uppslukas av...otur. kort och gott.
idag slet jag upp min gamla ledbandsskada i foten, det gjorde så brutalt ont och jag grät som en femåring.
nu släpar jag mig fram likt en zombie, och svullnaden är lika stor som en tennisboll.
aj.
jagbehövdeintedethäridag.
den här tisdagen har varit ganska produktiv, om än inte på det utbildande planet. jag måste putta bort skolan för att få plats med alla andra tankar. skolan är i alla fall konkret och har alltid ett fast tag om min nacke, så den behöver jag inte oroa mig för att jag glömmer bort. men allt det andra..
jag vet inte vart jag ska göra av mig själv, eller vart jag ska titta,
gå,
stå,
springa,
dansa,
simma,
försvinna.
jag försöker få rätsida på saker och ting, och tänker på allt och ingenting, vilket jag gör fel. eller fel och fel? men jag måste lära mig att prioritera, även när det gäller mig själv och mina känslor. ALLT kan omöjligt få plats.
och vem ska man prata med? det är dåligt att föra över sin tankar på andra, det slutar bara med skit. världen är dum, vad mycket idioter det finns.
och mitt hjärta hoppar över ett slag varenda gång jag tänker på dig.
du gör allt så jävla svårt.
ge mig en av dina mysiga kramar, så går det kanske över. ack denna melankoli.
Kommentarer
Postat av: Elin
noo, hoppas tennisbollen försvinner och blir bra snart :(
Postat av: Sofia
du kan alltid dansa till jönköping, här gillar vi dig.
Och den här veckan är banne mig den längsta på länge, och det är bara onsdag.
Postat av: anna
jag kommer till påsk, då ska vi ha det glasssssigt
Postat av: Sofia
ja det ska vi. mamma är borta då dessutom, om vi bara skickar i väg fadern min så kan vi ju festa *untzuntz*
Trackback
