Filosofi och skitsnack anno 2008
Åh vad skönt, 18 år fyllda och man slipper behöva gå ut med sin syrras leg. Nu är tiden inne för att känna ansvar, vara mogen och fatta svåra beslut. Frågan är, om man egentligen vill det?
Misstag
2008 var ett år att fira på många sätt, inte bara för att få festa hela natten lång, lagligt, och dansa tills fötterna blöder, utan även ett år för att fira tankar och solidaritet mellan könen.
Men sedan att folk firar slutet på segregation, det kan jag inte förstå, jag menar, då är man väl lite väl naiv?
Något som följt med genom hela året är idioti och blindhet, och det har gjort mig både ledsen och förbannad, hur en del människor kan vara så trångsynta. Inom relationer till andra människor likväl som att våga testa nya saker.
Det tar t.ex. emot att veta att man har vänner som tjatar på sina föräldrar om att de ska köpa ut sprit till dem, så de kan ha en evig natt med minnesluckor och illamående dagen efter. Jag själv är inte nykterist, men ibland förstår jag mig inte på hur man tänker. Man mår ju alltid lika pyton dagen efter och kvällen försvinner fortare än du hinner säga "skål!". Ändå vågar de inte ens prova en bit sushi när man går ut för att äta och det slutar alltid med att någon säger: "Äsch, vi går till Burger King."
Fast jag tror man lär sig, av allting, och även av de saker man aldrig provar. Utan att göra misstag så skulle man nog vara en väldigt sorglig person.
Tjuvlyssnat
Jag brukar sitta och tjuvlyssna till bordgrannars samtal när jag sitter på café, eller på dem som sitter bredvid mig på bussen eller tåget. Det har nästan blivit en hobby, och kanske borde jag skämmas lite men jag kan egentligen inte se något fult i det. Under hela året har jag stött på massor av olika människotyper och människosyner, utan att ens stiftat deras bekantskap. Jag har blivit förbluffad, chockad, glad, ledsen och förbannad av samtalen, och jag har alltid lärt mig något.
Jag vågar nästan påstå att dessa tjuvlyssningar har varit min största källa till kunskap, i alla fall livskunskap, dessa samtal har varit ovärderliga för mig, för hur jag ser på livet nu när jag sitter här och skriver och det hjälper mig att skriva.
Ett år av kunskap
Det är så jag ser på 2008. Men hur tänkte man då under 2008? Jag personligen kände lite av 80-talet strömma tillbaks, inte bara i klädstil utan även i attityd. Man fick vara fri och lycklig och speciell utan att det var något konstigt med det, allt fler subkulturer blev accepterade och ingen kollade snett på en på stan för att man hade udda skor eller en konstig frisyr.
Det här har varit på både gott och ont, för ju mer accepterat allt blev, desto mer växte sig en slags form av anarki, vilket enligt mig faktiskt förvärrade segregationen istället för att sämja människor från olika kulturer, subkulturer eller religioner.
Det var ständig hetluft och diskussioner växte sig allt för ofta till bråk, tråkigt, men återigen lärorikt.
Man behövde egentligen inte passa in någonstans, men man sökte sig alltid till "sina egna" för det kändes tryggt. Och det tror jag man alltid kommer göra, för även om man inte erkänner det (jag erkänner det inte heller) så vill man alltid känna en viss trygghet. Trygghet när man går upp på morgonen och går iväg till skolan, trygghet bland vänner och familj, trygghet i sig själv. 2008 köpte inte social ensamhet, det gjorde inte jag heller.
Och jag har lärt mig så mycket, nästan för mycket för att kunna ta in och bearbeta allt, och det har fått mig att må våldigt dåligt, men ändå sporrat mig. Det finns så mycket jag inte vet och ännu mer jag inte har en aning om. Det är dags att agera och ta ansvar, även om det känns läskigt. Nu har både du och jag chans att ta revansch på den värld som vi tycker låtsas att vi inte finns. Vi måste sträcka ut våra händer och säga hej.
För att citera Björn Afzelius:
"Tid att leva, dags att dö.
Dags att så sitt eget frö.
Tiden läker inga sår,
gärningen skall alltid bestå."
Kunskap är makt och 2008 var kunskap.
det här har varit en läxa i textkommunikation för övrigt, som gick ut på att vi skulle skriva en artikel om hur 2008 har varit, därför var vi alltså tvungna att föreställa oss hur 2008 kommer bli. vad man själv tycker och tänker.
och jag har egentligen ingen aning. man får väl hoppas.
Misstag
2008 var ett år att fira på många sätt, inte bara för att få festa hela natten lång, lagligt, och dansa tills fötterna blöder, utan även ett år för att fira tankar och solidaritet mellan könen.
Men sedan att folk firar slutet på segregation, det kan jag inte förstå, jag menar, då är man väl lite väl naiv?
Något som följt med genom hela året är idioti och blindhet, och det har gjort mig både ledsen och förbannad, hur en del människor kan vara så trångsynta. Inom relationer till andra människor likväl som att våga testa nya saker.
Det tar t.ex. emot att veta att man har vänner som tjatar på sina föräldrar om att de ska köpa ut sprit till dem, så de kan ha en evig natt med minnesluckor och illamående dagen efter. Jag själv är inte nykterist, men ibland förstår jag mig inte på hur man tänker. Man mår ju alltid lika pyton dagen efter och kvällen försvinner fortare än du hinner säga "skål!". Ändå vågar de inte ens prova en bit sushi när man går ut för att äta och det slutar alltid med att någon säger: "Äsch, vi går till Burger King."
Fast jag tror man lär sig, av allting, och även av de saker man aldrig provar. Utan att göra misstag så skulle man nog vara en väldigt sorglig person.
Tjuvlyssnat
Jag brukar sitta och tjuvlyssna till bordgrannars samtal när jag sitter på café, eller på dem som sitter bredvid mig på bussen eller tåget. Det har nästan blivit en hobby, och kanske borde jag skämmas lite men jag kan egentligen inte se något fult i det. Under hela året har jag stött på massor av olika människotyper och människosyner, utan att ens stiftat deras bekantskap. Jag har blivit förbluffad, chockad, glad, ledsen och förbannad av samtalen, och jag har alltid lärt mig något.
Jag vågar nästan påstå att dessa tjuvlyssningar har varit min största källa till kunskap, i alla fall livskunskap, dessa samtal har varit ovärderliga för mig, för hur jag ser på livet nu när jag sitter här och skriver och det hjälper mig att skriva.
Ett år av kunskap
Det är så jag ser på 2008. Men hur tänkte man då under 2008? Jag personligen kände lite av 80-talet strömma tillbaks, inte bara i klädstil utan även i attityd. Man fick vara fri och lycklig och speciell utan att det var något konstigt med det, allt fler subkulturer blev accepterade och ingen kollade snett på en på stan för att man hade udda skor eller en konstig frisyr.
Det här har varit på både gott och ont, för ju mer accepterat allt blev, desto mer växte sig en slags form av anarki, vilket enligt mig faktiskt förvärrade segregationen istället för att sämja människor från olika kulturer, subkulturer eller religioner.
Det var ständig hetluft och diskussioner växte sig allt för ofta till bråk, tråkigt, men återigen lärorikt.
Man behövde egentligen inte passa in någonstans, men man sökte sig alltid till "sina egna" för det kändes tryggt. Och det tror jag man alltid kommer göra, för även om man inte erkänner det (jag erkänner det inte heller) så vill man alltid känna en viss trygghet. Trygghet när man går upp på morgonen och går iväg till skolan, trygghet bland vänner och familj, trygghet i sig själv. 2008 köpte inte social ensamhet, det gjorde inte jag heller.
Och jag har lärt mig så mycket, nästan för mycket för att kunna ta in och bearbeta allt, och det har fått mig att må våldigt dåligt, men ändå sporrat mig. Det finns så mycket jag inte vet och ännu mer jag inte har en aning om. Det är dags att agera och ta ansvar, även om det känns läskigt. Nu har både du och jag chans att ta revansch på den värld som vi tycker låtsas att vi inte finns. Vi måste sträcka ut våra händer och säga hej.
För att citera Björn Afzelius:
"Tid att leva, dags att dö.
Dags att så sitt eget frö.
Tiden läker inga sår,
gärningen skall alltid bestå."
Kunskap är makt och 2008 var kunskap.
det här har varit en läxa i textkommunikation för övrigt, som gick ut på att vi skulle skriva en artikel om hur 2008 har varit, därför var vi alltså tvungna att föreställa oss hur 2008 kommer bli. vad man själv tycker och tänker.
och jag har egentligen ingen aning. man får väl hoppas.
Kommentarer
Trackback
