frileux - bitterljuv spontanitet

hej. det är onsdag. en vanlig jävla onsdag och jag lyssnar på järnstaden.

nu går jag in i hjärtklappningsfasen, det är svårt att andas, jag ser nog ut som ett sär nu. ett sär med uggleögon.
det går fortfarande lika snabbt, allt trissas upp. nu stänger jag koftan, det börjar bli kallt.
jag önskar att orden jag tänker trillade ner i mina händer och sprang ut genom fingertopparna. känns mest som om att jag skriver bla bla blaha.
men hur förklarar man den här onsdagen då? eller veckan, eller året, eller alla jävla år. minns inte ens när jag blev den här väggen med uggleögon. det låter bara bla bla blaha när jag tänker. och denna jävla sida jag visar upp, jag är duktig, tror jag. det tycker tydligen alla andra också.

jag retar mig något så otroligt på människor. denna idioti. zombies. jag skiter i om jag låter banal. men zombies hela bunten. ge mig lite kaffe, en filt och en tågbiljett så bugar och bockar jag. sen ska jag slå er med järnrör- antizombieeffekten. jävla burkar.
hostar ljudligt och snörvlar.
och jag känner mig så ful.

och jag vet inte vad folk ska tro om mig sedan.
snälla ta bort mig.

men snälla, lägg dig helst ner intill mig och håll om mig. ge mig ett par varma händer och lite tröst. så ska jag somna och drömma. låt inget påminna mig om att jag är vaken nu.