frileux - bitterljuv spontanitet

jag ser inte fram emot morgondagen.

för jag har tänkt samma tankar hela dagen och därför undrar jag vad natten kommer innehålla, och morgondagen.
för jag vill inte tänka på dig, eller er igen.
fast trots allt är det en så konstigt skum känsla. vedervärdig men skön på samma gång. man vill bli av med den för den gör en spyfärdig, men får en samtidigt att känna sig så tillfredsställande ensam.
och det är så krångligt så jag vill inte ens gå dit.

idag har jag varit hemma, tack vare min gulliga fotled, som var helt paralyserad imorse. om jag så mycket som vinklade den 1 mm så kom tårarna. okej, riktigt så klen är jag inte, men närapå. fasiken vad ont det gör. undrar vad jag gjort som gör att jag fått så mycket skit senaste tiden? jag tycker jag är snäll och omtänksam om än en aning disorienterad. jag försöker tänka på allt och alla. jag tänker på allting och ingenting som jag alltid gjort och det borde ju räcka. orka få spö varenda dag? ugh. borde kanske prova att köra den omvända stilen. bli lite badass. sno en cykel. röka inne på centralens toa. klottra. dissa minst 5 personer om dagen, obefogat. ska börja imorrn, kicka stilen alltså från morgon till kväll.

nej vem försöker jag lura mer än mig själv.

dagens ord: suck
och
det måste vara något fel på mig

förövrigt fick jag en påminnelse idag om affes storhet:

"En blick som sedan länge varit brusten
såg in i en som flammade som eld.
En fråga lika själlös som allt för ofta ställd
blev nyckeln till ett överklasshotell.
Ja, du ville känna doften av ett fyllo mot din kropp
för att tvätta bort en helt annan arom.
Och du tänkte att om svinen kan bli renade av lera
så skulle du gå som en nyfödd därifrån.

Ja, jag märkte att du låtsades att sova när jag gick,
förhoppningsvis så tänkte du som jag;
Att det gjorde ingen skada, och det gjorde ingen nytta,
även tomma nätter följs ju av en dag."

och den är stor.