"jag var arton år

och satt på ett rivningshus i Gårda.
det regnade. taket var halt. hjärtat slog. jag var livrädd.
jag var ledsen.
det pågick en fest på andra våningen i huset som jag smitit ifrån.
ska man ta livet av sig ska man göra det med stil tänkte jag.
att hoppa från ett tak är stil. man har en naiv föreställning om uppmärksamhet. man är ett litet barn som visslar i mörkret. jag vet inte vad det var, men det var i alla fall inte från ingenstans somTranströmers dikt svarta vykort kom till mig.
jag läste den utantill om och om igen.
en dikt med livräddarsiren och vitt kors mot blodröd bakgrund."





och jag är såld. svarta vykort av marcus birro är det bästa jag läst på ett bra tag.
sen vet jag inte vad jag ska säga mer.
förutom att jag är trött på att bli sviken. särskilt när det inte är jag som ställer kraven.

jag är så trött.



mitt i livet händer att döden kommer
och tar mått på människan.
det besöket
glöms och livet fortsätter.
men kostymen
sys i det tysta.



Kommentarer
Postat av: sofia

Åh, Svarta vykort! Tranströmer! SÅ otroligt bra. En bok av Birro döpt efter den låter rätt lovande ändå.

2008-10-22 @ 16:48:01
URL: http://bisounours.blogg.se/
Postat av: anna

åh jag vet! du måste läsa!

2008-10-22 @ 17:28:59
URL: http://frileux.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0