frileux - bitterljuv spontanitet

och de hårda orden är enkla ord

tänker, överanalyserar, finns till för mycket och för lite

det är som att gå runt i cirklar igen. jag börjar från punkt ett och slutar på punkt ett. alltid. varför säger jag inte bara rätt saker istället för fel. skänker någon slags glädje.
fattar inte hur allt kunnat bli som det var förut. hur jag kan känna mig såhär, det känns så ofattbart. trodde inte jag skulle fastna så igen. mådde så bra, inget fick mig nere.
och jag förstår fan ingenting.

nu är jag där jämt jämt jämt. jag vill riva ut min hjärna. min mage. min hals. alla ställen som den där jävla klumpen sitter på. lätta på spänningarna. och alla bortkastade uppoffringar tjänar ingenting till. jag skiter i att jag låter ego och fem år gammal.  det går runt, runt i mitt huvud.

och jag kommer heller aldrig att våga ta det här med någon. säga vad jag egentligen tycker. då vet jag hur mycket jag skulle få tillbaks. negativt. fast just nu känns det bara..meningslöst. jag känner mig som en trasa. eller ett ägg. något man gärna driver med. som lätt går sönder under för stora påfrestningar och påtryckningar.

har jag blivit klen? prob. men har jag också blivit slängd i väggen ett otal gånger? ja.

i'm trigger happy too, baby just like you