frileux - bitterljuv spontanitet

HE KILLED A POLICEMAN WHEN HE WAS
THIRTEEN
AND SOMEHOW THAT REALLY IMPRESSED
ME
AND IT'S WRITTEN ALL OVER MY FACE


jag brukar väl aldrig skriva ner nåt. på papper. konkret.
men fina, fina linjer löper innanför mitt pannben

och jag använder mitt bläck varje dag
och jag stampar otåligt varje dag
varje natt när jag sover

för du vet
jag har allt och inget att spilla

i ditt ansikte
när jag inte kan forma mitt bläck
då måste jag ta vägen någonstans

ingenstans är vart jag befinner mig nu
det här limbot löper långväga bort

skriver frenetiskt
nu springer jag fortare fortfarande
ett, två, tre

landar
men stannar inte upp

fortsätter ner under allt, allt som jag pressat ut åt sidorna
är jag utlämnad
du sa; skärp dig

men jag kan inte komma tillbaks
bläcket har sinat sedan länge

stoftet pinar mina kinder
jag har rivit i mig själv nog nu
bläcket är slut

linjerna suddas ut
jag stirrar


sing me to sleep
and then leave me alone
don't try to wake me in the morning