en chans, inte två

i carry your image always in my head, folded and yellowed and torn at the edge.
and i've look upon it for so many years, slowly i'm losing your face.

oh, the ocean rolls us away

but you're caught in my head like a thorn on a vine, to forever torment me, and i wonder why.
do i wish i'd never known you at all?

och jo, jag önskar nog fan det. ska banka dig ur mitt huvud om det så är det sista jag gör, om jag inte får vara med dig, sluta förstör mig.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0