frileux - bitterljuv spontanitet

det är min nya film.
i mitt huvud.
där projektorerna snurrar på men ingen i publiken skrattar eller gråter. det luktar inte popcorn. det luktar ilska.

när jag tvättade av mig gårdagens smink kändes det som jag tvättade bort något annat också. skam, sorg, ytan.
jag är så förbenat arg på allting. inte negativ.
jag har försökt att jämföra men det är inte samma sak.
jag är arg. arg på allting. ingen mening att rada upp exempel, för allt gör mig irriterad.
det gör mig arg att jag ens sitter och skriver om hur arg jag är.
varför?

jag har verkligen ingen aning. dåsig, bortblåst, tom.
jag vill ju bara känna och röra. som en riktigt person. vad nu det är. jag tror allting håller på att gå sönder där inne. min panna börjar bli rynkig. mina svartnande ögon består.¨surkärring, bitterfitta, idiot.

jag vill vara solsken och regnbågar och en albinoälg som förför både djur och människa.
jag vill vara något vackert, en skalbagge kanske?
det fulaste du någonsin sett?
så länge jag känner mig vacker inifrån och ut. så länge jag kan stråla.

nu är jag bara barnet.
jag minns att jag någon gång sa att jag inte känner något behov av trygghet. ensam är stark. jag har inte kommit fram till mycket. förutom att det bara finns en person som raserat den illusionen. du som gjort mig svag.
du som gjort mig arg. ledsen. förvirrad. mentalt instabil. men framförallt kär och lycklig.
just på grund av att du är den enda som får mig att känna mänskliga känslor.
ingenting känns som när jag är med dig. men du är inte här.
och jag är två numera.
och jag har blivit bra på det, för bra. för nu har jag insett att ingenting är verkligt.
går tillbaka långt. jag är en hjärna i en burk. allt är illusioner. allt är skräp. ett gigantiskt sopberg som pyr av.. ja vad pyr det av. jag rynkar på näsan. det är något motbjudande i alla fall.

men jag måste dyka. rakt ner i det äckliga, ruttnande sopberget som indiana jones. jag ska hitta artefakten. guldet. statyetten. känslan av att vara vid liv.

jag ska hitta dig.