frileux - bitterljuv spontanitet

jag finner det lugnande att blogga på bussen från mobilen med musik i huvudet.
även om jocke skriker upp fula sår i mig så tycker jag det är skönt, jag får lite perspektiv på saker och ting.
min högerarm är lite domnad, fönstret är så kallt trots jackan.
jag är trött, tittar förstrött mot havet nu. det ser också trött ut. jag hänger inte samman, varken i sammanhang eller i kroppen.


och jag som alltid ville vara fri
vill fångas nu av din sköra röst
som alltid sprack när du behövde tröst.

ja, här sitter jag, efter nyligen avslutad "julmiddag" och sippar på en iskall old gold.
jag har kommit på att jag verkligen gillar folköl, och det är verkligen awesome till en bit mörk choklad, rekommenderas.
vi har försökt försonas här hemma, och jag är tacksam så länge grytan inte kokar över.

uppdatering; vi har öppnat julklappar, jag blev ganska besviken.
men jag fick ju min arvikabiljett i alla fall! kalas! och ska byta in lite oljefärg och två halsband imorrn så jag får lite cash och sen är jag nöjd.
fan vad taskig jag låter.
nu ska det bli skönt som fan att bara ligga i sängen och spela jak, kanske ta en till folköl. och en cigg vill jag ha, är så himla röksugen.


nu längtar jag tills 2009, för jävlar vad det året ska bli annorlunda. det SKA bli annorlunda. och jag med.

julafton imorgon
precis som varje år.

köpångesten har kvävt mig, stressen har piskat mig och pepsin förvandlats till vin.
men än har jag inte gått på vatten, och undrar om jag någonsin kommer att göra det. jag har i och för sig mina sätt, precis som alla andra, precis som varje år.

psykbryt.

22:19

helvetet brakar loss för att jag puttar någon jag tycker är för mycket uppe i mitt ansikte och skriker.
alltså, jag är typ för chockad för att känna något. förstår verkligen inte, vill någon hjälpa mig att förstå? herrejävlar jag har väl för fan aldrig varit med om något värre.

den här karusellen gör mig sjuk, illamående. skrik lite till då. jag är fortfarande för chockad för att känna något. alls. mina armar skakar mest och min blick stirrar. jag puttade dig. du halkade. det var inte direkt så att jag försökte döda dig. så hostil är jag inte.

alltså, varför försöker jag ens.

"Om ni undrar får jag sällan inbjudningar. Fast jag fick faktiskt en till Blondinbellas artonårsdag!

Jag har ingen aning om hur urvalet gick till men jag sätter en halv miljon på att det inte var hon själv som skickade den där inbjudan utan att jag finns med i reklambyråns register eller något sådant.

Jag gick inte dit."

 

det är sådant man behöver höra efter att ha sett blondinbellas tv-dagbok på tv4.se... tack marcus som vanligt för att du gör min vardag lite lättare.

 

i övrigt är känner jag mig förruttnad och jag gråter och är trött och allt är illusionsgrått och inte mer och inte mindre. 

fan.

 

 

 

JAG HAR TIDERNAS VÄRSTA VIDRIGASTE ÄCKLIGASTE MEST SMÄRTSAMMA MENSVÄRK
JAG TROR JAG KOMMER DÖ NÄRSOMHESLT NU
FARVÄL
OCH FITTMONGOT I RUMMET BREDVID ÄR JU BARA FÖR JÄVLA ODRÄGLIG OCH DET HJÄLPER FAN INTE ETT PISS
DRA ÅT
OCH FÖR HELVETE SÄNK LJUDET PÅ TVN
MEN DET ÄR BRA ATT JAG FÅR SKRIKA LITE FÖR DET DÄMPAR FAKTISKT ALLA ANDRA JÄVLA SMÄRTOR
HEJDÅ FÖR FAN

åkte till skolan 07:16
var på skolan vid 8

fick reda på att vi inte började förrän 09:50...
det summerar min dag
ren och skär ågren

så jag klagade på telefon för ida i 35 minuter. ida förstod, men ida kom inte till skolan, det krossade mitt hjärta.
okej, inte riktigt.

nej jag orkar inte. jävlar vad intressant det här blev. score. återkommer.

jag kan inte äta, jag har ingen aptit, jag är inte hungrig, jag är inte mätt.

jag känner mig bara som en.. robot. jag duschar, men det är inte skönt. jag ritar, men det är inte kul. jag läser, men jag känner inget.

varför har det blivit så himla svårt att känna?
känner mig som ett skal på en apelsin. med sådant där jobbigt vitt på insidan som aldrig går att skrapa bort. jag får inte bort det! ta bort det!
det vita gör att jag smakar äckligt, det är en dålig säsong för apelsiner nu.
önskar jag vore en kiwi.

och igår
och ojojoj vilken kul fredag
förutom att två afrikanska män ville köpa fia och mig som horor när vi stod och väntade på bussen hem
vad i helvete?
så blev taxi hem för jag var livrädd

och för mycket minnen på en gång, och åh, jag vill samla alltihop och sy ett lapptäcke. så jag har något att stryka mot kinden dagar som den här.
nu när den där klumpen rivs upp inuti och glor på din fula insida som ett stort gapande sår.
och jag kan inte låta bli att stirra tillbaks, jag vet att det drar ihop sig, men kan rivas upp lika fort. och det svider.
och mina drömmar förvrids.

men jag beundrar så ditt sätt att skriva! det är fenomenalt birro.
åh vad jag känner mig tjatig men du fick omkull mig idag igen, haha.
FINLIR säger jag bara.

annars är det så förjävla mycket skånsk senhöst att jag vill gråta. blåsten och regnet piskar fortfarande och temperaturen ligger stadigt på en 5a sisådär.
dock var det faktiskt minusgrader häromnatten och jag skymtade frost som sakta spreds över gräsmattan utanför fönstret.

och för en gångs skull ljuger sj faktiskt inte om sina rabatterade priser, jag tänkte jag skulle testa dom med att söka en random resa till mitt mest besökta resmål (jönköping) och jag häpnade faktiskt en smula. kolla!
(vet inte varför kvaliteten blev så dålig men skyller på blogg.se)

TJUGOFEM KRONOR


 


aaaaah.

-" Det händer att unga killar kommer fram till mig och säger att de inte fattar nåt om poesi, men att de gillar det jag skriver om fotboll.

- Då svarar jag att jag har lurat dem, för det är poesi det också."


ah. jag hoppas jag träffar din citrongula fjäril i italien någon gång.

HEJ BLOGGEN
HEJ!

idag börjar jag mitt nyttiga liv återigen. nu är det stenhård disciplin som gäller.
fan. jag hade något mer att tillkännagöra.
mitt hår ser ut som fan i alla fall, troll.
och nu ska jag käka lunch.

POSS

egentligen tycker jag inte om att inleda med veckodagen.
men jag älskar det

tisdag, tisdag i november, det regnar, det blåser, det slår mig i ansiket.
och jag vet inte vad jag gör eller vart jag håller hus.
jag håller nog inte hus någonstans, jag vill nog inte det, jag vill hålla tåg. alltid på väg, jag önskar att det vore så.



men å andra sidan önskar jag så mycket, och mina banala vardagsförsök att drömma mig bort till bungalows och trasiga skor och pengapung med fem olika valutor tar mig bara bort för en kort kort stund.
det kliar i mina fötter och ögon och tunga, kan jag lära mig att bana väg för ett nytt lugn? jag känner att jag måste ha det för just nu, just nu just nu går jag under, jag drunknar i mig själv, jag raserar mitt korthus och sticker hål på min pulsåder.
och jag älskar att drömma och när jag drömmer springer jag och när jag springer känner jag och när jag känner finns jag och när jag finns är jag.
och är är jag aldrig annars. inte längre. jag var, det är jag, jag var. förstår du? jag var.
nu blundar jag och sjunger innanför mitt pannben, och skriker.
tänk så hade jag kunnat, tänk så kunde jag, tänk tänk om jag kan? jag kräver inte mer än en chans, men det är svårt. och jag vill slåss.
jag är dörren i ditt hus du aldrig sett förut och jag är tonerna du hör där bakom, innanför. och du, jag vet att du aldrig kommer våga öppna.

jag är den där dörren och du är ingenting för mig för jag kan inte se dig för du har aldrig sett mig förut. förstår du? jag vet att jag inte gör, men jag vågar i alla fall försöka. fastän jag vill slåss. fastän jag vill klämma dina fingrar.
men om du lackat om mig i den där fina ektonen för fem år sedan som du lovade, då hade du sett mig nu, och jag hade sett dig. och andra hade sett mig.
men det gjorde du aldrig och jag står kvar blek och smälter in och jag kommer snart muras igen om du inte gör något.

och allt det här utspelar sig en tisdag, en tisdag i november. en käftsmäll.

"ladda upp en bild på minst tre olika frukter du gillar inom 200 sekunder annars kommer din mamma dö i natt"


vad synd om folk som inte gillar frukt men som ändå vill ha rent samvete.
då kanske deras mamma dör ändå, för att dom ljuger om att dom gillar frukt.
eller så kommer anna skipper och piskar dom för att dom inte gillar frukt. man måste gilla frukt.
man kan ju inte ha rent samvete om man inte gillar frukt.


jag däremot gillar frukt. men inte den annalkande helgen. kul att det känns som att man lever i en jävla iglo.




Will: I am an island. I am bloody Ibiza!

och

why the fuck can't i have fun all the time?

fantastiskt hur en idiot kan förstöra mitt överlag för dagen stabila humör totalt på 5 sekunder, skicklig och brutal som en noshörning är du. jag hatar dig.

jag vet att ni säkert är trötta på mig och mitt depressiva snack, bitterhet och hat. men vad fan gör man när man lever i ett rövhål, ursäkta finliret.
kul att mina tårkanaler löper amok så fort jag hör din vedervärdiga röst, hur hatet kokar inom mig, hur mycket jag vill slå dig. för du DU HAR FÖRSTÖRT MIG DIN JÄVEL, DU HAR FÖRSTÖRT MIG FUCKING TOTALT. JAG KOMMER ALDRIG MER BLI HON DEN DÄR ANNA SOM JAG VAR FÖRUT, JAG KOMMER ALDRIG TILLBAKS IGEN. DET ÄR FÖR SENT. OCH DET ÄR DITT JÄVLA FEL DITT SKRUVADE JÄVLA PSYKFALL. LÅT MIG VARA FÖR HELVETE.




SLUTA FÖRPESTA MIN L U F T, DEN SISTA JÄVLA LUFT JAG HAR KVAR. DITT JÄVLA JÄVLA JÄVLA RÖVMONGO, FYFAN,


JAG S P O T T A R PÅ DIG!!!!!!!!!!!!!!!!!!

absolut ingenting
för återigen blir jag bortglömd
jag vill fan inte vara med längre
om jag nu någonsin var med er

det här må låta fruktansvärt klyschigt, men du vet, jag undrar ofta nuförtiden om du fortfarande ser mig som din vän?
eller om du glömt bort mig bland alla dina finare vänner, jag känner mig mer som white trash
och jag är inte white trash, men varför blir jag tvingad att försöka bevisa det varje gång
och jag undrar om du läser det här och förstår

jag känner mig sårad, jag trodde faktiskt det du och jag hade var något finare än.. äh, jag tror inte det är lönt längre.

det är fem och en halv timme kvar tills statoil öppnar. jag vill gå ut nu. gå nu.