frileux - bitterljuv spontanitet

att innan jag börjar gråta rynkar jag på näsan, först lite, sedan jättemycket. som för att håna mig själv.
att jag inte vet vart jag har någon enda. OM jag har någon enda
att jag saknar så himla mycket mer än jag vill inbilla mig själv.
att jag är förlorad i någon slags diffus dimension.
för jag vet ju ingenting.
och det borde jag.
jävla skit.

jag hade velat dricka mulderbosch med ida nu.
sen finns det inte mycket mer att säga.
och skrika kan jag inte heller.

anna we self-medicate with bourbon säger:
eftersom vi är sådana vinentusiaster
anna we self-medicate with bourbon säger:
så MÅSTE JAG BERÄTTA EN GREJ
idzor, säger:
ja!
anna we self-medicate with bourbon säger:
alltså åh
anna we self-medicate with bourbon säger:
det stod en flaska rosévin i kylen igår
anna we self-medicate with bourbon säger:
och flaskan var helt fin
anna we self-medicate with bourbon säger:
från sydafrika
anna we self-medicate with bourbon säger:
och jag bah; "måste smaka..."
anna we self-medicate with bourbon säger:
OCH DET VAR SÅ JÄVLA GOTT
anna we self-medicate with bourbon säger:
TRODDE JAG SKULLE DÖ
idzor, säger:
ÅH
idzor, säger:
jag hoppas du skrev upp vad det hette

jaha
så var det snart dags att bege sig till amiralen och joe labero
undrar om jag kommer häpna

sedan erbjöd sig faktiskt pappa att köra mig till cindy och hennes 20-årsfest.
där ska jag dricka stockholm festival och prata rhodosminnen med emma
peppar

JAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIGJAG HATAR DIG

nu tänker jag sova lite.

man får fan hjälp på alla håll när man inte vill ha det, när man bara vill bli lämnad ifred
men fan aldrig när man behöver någon som tar en i kragen och drar upp en.
ta tag i min krage nu, den är stor. och dra sen för allt du tycker jag är värd.
ingen har dragit i mig på ett par år.
ingen har rört mig.

you think i'm shit, but you're wrong, 'cause i'm champagne, and you're shit!
until the day you die, you, not me, will always be shit!

alltså
vad är grejen
gah
gjorde nyss en kopp klassiskt earl grey, och med nyss menar jag cirkum 2 minuter sen, och innehållet är strax slut.
omöjligt att inte sluka, hur varmt det än är. suck.

nu ritar jag, små finurliga saker. och mitt nikotinsug är förjävligt. flyg lilla fjäril flyg.
men jag är listig, jag kan lura mig själv så lätt. och plåga mig själv så lätt.
så ingen annan behöver göra det, för då har jag redan hunnit först. det blir ett fint skal, ett skottsäkert skydd för resten av året.

"clever tyrants are never punished" som voltaire sade.

och satt på ett rivningshus i Gårda.
det regnade. taket var halt. hjärtat slog. jag var livrädd.
jag var ledsen.
det pågick en fest på andra våningen i huset som jag smitit ifrån.
ska man ta livet av sig ska man göra det med stil tänkte jag.
att hoppa från ett tak är stil. man har en naiv föreställning om uppmärksamhet. man är ett litet barn som visslar i mörkret. jag vet inte vad det var, men det var i alla fall inte från ingenstans somTranströmers dikt svarta vykort kom till mig.
jag läste den utantill om och om igen.
en dikt med livräddarsiren och vitt kors mot blodröd bakgrund."





och jag är såld. svarta vykort av marcus birro är det bästa jag läst på ett bra tag.
sen vet jag inte vad jag ska säga mer.
förutom att jag är trött på att bli sviken. särskilt när det inte är jag som ställer kraven.

jag är så trött.

i am no destination
i am just the journey

öh.
det är måndag. tisdag menade jag. jag har kommit på att det är mycket roligare att bara skriva allt man tänker på rakt, platt ner utan att ändra något. förutom stavningsfel och särskrivningar- notera dock, jag särkskriver ALDRIG. jag hatar särskrivningar så mycket att jag vill gråta.
öh.
ni vet, om man som jag nu, sitter i mitt 23-gradigt varma rum, sneglar lite mot fönstret och den gråblaskiga utsidan som liknar insidan på något annat, och lyssnar på water line med sage francis så... så känner man någon slags tillhörighet, fast inte till någon, utan till något. det är svårt att sätta ord på, det bara känns, det är. finns.
öh.
hans röst är flink, orden ramlar fort, tungan kröker sig vackert och allt blir en väldigt ljuv symfoni av stark karaktär. jag är nog lite kär. drömmer om en ljum kväll med sage rabblandes bredvid.
synd att de 2.03 minuter som är water line springer förbi så fort så fort, repeatfunktionen är min vän.
åh.
jag blir så uppfylld, klarsynt, vaken. har inte känt mig såhär härligt melankolisk på år och dar. och nu plötsligt undrar jag ens om någon vill läsa sådant här. eller, vill och vill, orkar. för jag kan inte placera känslan hos någon annan, jag kan inte sätta ett frö i dig och låta det gro, dig gro. även om jag vill suga in dig i min virvlande dans av det som jag vet inte finns, kanske finns. hoppas. åh. gro med mig,  jag vill.
åh.
jag vill sitta såhär, som jag gör nu. jag vill skriva såhär, som jag gör nu, länge. ha det här i fingrarna. det känns så skönt, så upplyftande, befriande. det är nästan så jag känner blodet pumpa runt, det liksom forsar, hastigt. vill föra mig framåt, bort, fort. från det att jag började växa, på det här sättet, känns det annorlunda. jag är inuti och utanpå, kryper under mitt eget skinn.
oj.
klockan springer vidare. 15:15. sakta ner. jag undrar hur det känns om en minut. undrar hur mycket jag rabblar. känner bara för att sitta och knappa vidare i några år. så underbart. jag vill skriva en bok, låt mig skriva en bok så ska jag lyfta dig till skyarna. haha, det blir kanske inte mycket för världen. lutar mig tillbaks lite i stolen och känner hur mina ryggkotor knakar lite, skönt. fler spänningar släpper. nacken kvar, men jag har en tendens att spänna mig och inte röra på huvudet på timmar.
oj.
tittar på allt runt omkring mig, kopp, kamera, kastanj, kräm. och en himla massa mer. vilken röra, men jag trivs alltid bra i min röra. jag vet vart jag har allting, det vet jag inte när allt är ordentligt. jag förstår ingenting när saker är ordentliga, strukturerade, jag har alltid levt i kaos, och tar du det ifrån mig tar du mig. tar bort mig. ta inte bort mig än, jag är inte redo för det. skriver dessa rader frenetiskt, springer fortare och dyker djupare. gräver.

nu.
ska jag sätta ett frö i dig och låta dig gro. sedan ska vi spraka tillsammans. jag kan vara din stam om du vill vara min krona.

och här får ni det vackraste, water line. lyssna på den när ni läser. så plockas ni nog upp, jag lovar.

och såhär ska jag se på allt. grön, jag är så grön på alla sätt.
nja, okejdå, inte riktigt alla.

jag har skrivit en låt. nu ska jag banne mig köpa strängar till min gitarr. det är fan på tiden.

JAG Ä ENTE BITTER.

och som jag ljög där.
tillbaks till praktiken imorrn och dega laptop, cigg, ps och kaffe. gillar läget ändå.
tar skydd från allt som äter på mig just nu.
nu säger jag godnatt och fortsätter in i min the smiths dvala. och det låter fint.

HE KILLED A POLICEMAN WHEN HE WAS
THIRTEEN
AND SOMEHOW THAT REALLY IMPRESSED
ME
AND IT'S WRITTEN ALL OVER MY FACE


jag brukar väl aldrig skriva ner nåt. på papper. konkret.
men fina, fina linjer löper innanför mitt pannben

och jag använder mitt bläck varje dag
och jag stampar otåligt varje dag
varje natt när jag sover

för du vet
jag har allt och inget att spilla

i ditt ansikte
när jag inte kan forma mitt bläck
då måste jag ta vägen någonstans

ingenstans är vart jag befinner mig nu
det här limbot löper långväga bort

skriver frenetiskt
nu springer jag fortare fortfarande
ett, två, tre

landar
men stannar inte upp

fortsätter ner under allt, allt som jag pressat ut åt sidorna
är jag utlämnad
du sa; skärp dig

men jag kan inte komma tillbaks
bläcket har sinat sedan länge

stoftet pinar mina kinder
jag har rivit i mig själv nog nu
bläcket är slut

linjerna suddas ut
jag stirrar


sing me to sleep
and then leave me alone
don't try to wake me in the morning

och de hårda orden är enkla ord

tänker, överanalyserar, finns till för mycket och för lite

det är som att gå runt i cirklar igen. jag börjar från punkt ett och slutar på punkt ett. alltid. varför säger jag inte bara rätt saker istället för fel. skänker någon slags glädje.
fattar inte hur allt kunnat bli som det var förut. hur jag kan känna mig såhär, det känns så ofattbart. trodde inte jag skulle fastna så igen. mådde så bra, inget fick mig nere.
och jag förstår fan ingenting.

nu är jag där jämt jämt jämt. jag vill riva ut min hjärna. min mage. min hals. alla ställen som den där jävla klumpen sitter på. lätta på spänningarna. och alla bortkastade uppoffringar tjänar ingenting till. jag skiter i att jag låter ego och fem år gammal.  det går runt, runt i mitt huvud.

och jag kommer heller aldrig att våga ta det här med någon. säga vad jag egentligen tycker. då vet jag hur mycket jag skulle få tillbaks. negativt. fast just nu känns det bara..meningslöst. jag känner mig som en trasa. eller ett ägg. något man gärna driver med. som lätt går sönder under för stora påfrestningar och påtryckningar.

har jag blivit klen? prob. men har jag också blivit slängd i väggen ett otal gånger? ja.

i'm trigger happy too, baby just like you

i ett hårt jävla fittnyllegrepp.
jag mår inte alls bra.

klyshig rubrik va?

nämen nu är det så att jag peppar göteborg och håkan i helgen, om det blir av. eller ja, jag peppar det. och hoppas innerligt att det blir av.
vore så fint och skönt och komma bort från den här pisshålan och ta med sig alla man tycker om.

ANNA HADE EN VÄN MED EN BIL
OCH VI ÅKTE LÅNGT BORT

och jag vill så mycket
haha, och jag är så fåordig

haha, och...äh

LALALLLLAAALAAAAAAAAAAAAAAAA!

alltså, här sitter jag, äter bafucin och dricker mjölk.
kul att jag åkte på influensa första dagen i skolan. herregud, vad tror dom om mig nu? vad fan tror dom.. men imorgon ska jag dock pallra mig iväg trots äckelsnuvan och halsen som rosslar, raspar och river.
öööörrrh, tusan. vet inte riktigt hur jag ska formulera saker och ting, förutom att säga fan livet fan livet.
koncist.
skolan skolan skolan, örrh. ugh. aeh. hoppas, vill och önskar att det blir bättre i år. att allt blir.

ikväll ska jag;

duscha (för att jag behöver det)
äta lite mer bafucin (så halsen takes a break)
linda cpfoten (som ida nu delar med mig)
lägga fram allt jag ska ha på/med mig imorrn (så jag kan sova extra länge)
vara fruktansvärt röksugen (suck)
titta på family guy (ja, varför gör man det?)
lyssna på lasse (mmm honung för mitt hjärta)
fundera på varför jag skriver en "ikväll ska jag" lista (för vem orkar med det?)

och tänk att något så enkelt som du bredvid mig kan göra mig så lugn
det låter som en kliché och en lögn, en kärlekssång,
åh nonsens, men jag vill bara ha dig

det åskar och blixtrar, och jag tyckte att jag borde skriva och andas lite.
och för några dagar sedan hade jag verkligen något bra i huvudet, något riktigt bra. och jag ville skriva ner det då, men jag ville samtidigt behålla det och putsa lite på det. men nu har det försvunnit.
och jag gör likadant med allt annat i livet.
hur trist är det.

sista veckan nu, de sista underbara dagarna av den här sommaren, och dem ska fan kännas. jag ska lyfta dem till skyarna och låta dom expandera och fylla allt och alla. 14-17. ni ska spraka, spraka!
och jag ska supa supa. och springa och flyga.
på något vänster känner jag mig fylld av något outgrundligt bubblande. och jag vill bevara det så länge som möjligt.

och usch och fy vad jag gått ner mig i lasse lindh träsket, men det är ju så fint och träffsäkert. lyssna!

"Vi brukade hångla i hennes rum medan vi lyssnade på Cure
Hon sa "Min käre söte Robert och du är dom enda två som känner mitt hjärta
för min mamma, min pappa, min bror är främlingar för mig, 
som stenar på en öde strand
Åh den här småstan kommer ta livet av mig till slut" 

hur bra, HUR bra? lasse du kan väl lika gärna sitta brevid mig och viska det i mitt öra för det är ju så sant. för just nu svamlar jag bara så det får bli ett abrupt slut.

alltså, jag hade velat posta en bild på min panna just nu, har aldrig sett så fula tankeveck tidigare.
men jag hoppar det, hoppas förklaringen duger.

dagens irritationsobjekt; jag står inte med i någon bostadskö.

ska jag sluta som min syster?
bo hemma för resten av livet?

tji får jag om hon helt plötsligt flyttar.

dagens produktiva; jag har städat, och bäddat, och städat. mmm. och ritat? konstigt, hur kunde jag ge upp det.

imorgon vallfärdar alla gullungar hem från emmaboda, skönt, så slipper jag kanske få spasmer. ugh.

slutligen sage francis, dagens man;



räddar allt, som vanligt <3

fick mamma åka in till sjukhuset för att jag skrev att jag var trött på min familj?

en